Den första tanken
Vilken är din första tanke när du drabbas av olycka eller svårigheter? Vad tänker du först på när du plötsligt inser att dina pengar inte räcker till hyra eller mat? I vilken riktning går den första tanken – horisontellt eller vertikalt? För många människor riktas den första tanken mot det egna jaget. ”Vad kan jag göra för att skaffa pengar?” När de inser att de inte kan hjälpa sig själva vänder de blicken mot sina medmänniskor. ”Vem av dem kan hjälpa mig att ta mig ur denna situation?” Först när de förtvivlar om människornas hjälp vänder de blicken mot himlen.
al-Junayd kommenterade versen: Dyrka Gud och sätt inget vid Hans sida [K. 4: 36] med orden: ”Det första du tänker på när du befinner dig i nöd och behöver hjälp – det är det som är objektet för din dyrkan.” Den första tanken avslöjar att vi inte förlitar oss på Gud förrän alla andra möjligheter är uttömda. Våra prioriteringar avslöjar en omvänd hierarki, där vi befinner oss högst upp på pyramiden, följda av andra människor och först därefter av Gud. Våra läppar bekänner att vi tror att Gud har allt i Sin hand, och att det är Han som sörjer för vårt välbefinnande. Vi påstår att vi tror på Koranen, att i himlen finns ert uppehälle och vad som lovas er, [K. 51: 22] och att Hjälpen kommer endast från Gud, [K. 3: 126] men den första tanken avslöjar oss och blottar vårt hyckleri. Den sistnämnda versen uppmanade de troende att sätta sin lit till Gud, och inte till änglarna, i striden mot Quraysh. Den påminner också om att en tjänarens tro inte är fulländad förrän han betraktar alla orsaker (asbāb) som verkningslösa i sig själva och helt förlitar sig på Orsakaren av alla orsaker (musabbib al-asbāb[1]). Men om den första tanken som infinner sig gör gällande att det bara är Gud som kan hjälpa oss, gör vi inget fel om vi sedan använder oss av de medel som står till vårt förfogande.
[1] Det vill säga, Gud, eftersom Han är den enda orsaken till att något sker överhuvudtaget.